Svensk ordbok 2009, webbversion

mun`väder substantiv munvädret mun|­vädr·et●(mängd av) yttranden utan väsentligt inne­håll ofta om hög­tidliga el. uppseende­väckande yttranden komm.JFRcohyponymstruntpratcohyponymsvammel han lovade evig trohet, men det var bara munvädersedan 1734