Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv munvädret
mun|vädr·et●(mängd av) yttranden utan väsentligt innehåll
ofta om högtidliga el. uppseendeväckande yttranden
komm.JFRcohyponymstruntpratcohyponymsvammel
han lovade evig trohet, men det var bara munvädersedan 1734