Svensk ordbok 2009, webbversion
mun
`
terhet
substantiv
~en ~er
munter·het·en
●
glad och uppsluppen sinnesstämning
psykol.
ett barn fullt av liv och munterhet
○
ofta som (förskönande) omskrivning
skratt
felsägningen väckte allmän munterhet
sedan 1745