Svensk ordbok 2009, webbversion

mun`häfta substantiv ~n mun|­häft·an●sjuklig o­förmåga att öppna munnen på grund av kramp i tungmusklerna, t.ex. vid stel­kramp psykol.SYN.synonymmunläsa ○äv. bildligträdsla för att yttra sig han fick plötsligt munhäfta när han skulle hålla talsedan 1738