Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
mun|häft·an●sjuklig oförmåga att öppna munnen
på grund av kramp i tungmusklerna, t.ex. vid stelkramp
psykol.SYN.synonymmunläsa
○äv. bildligträdsla för att yttra sig
han fick plötsligt munhäfta när han skulle hålla talsedan 1738