Svensk ordbok 2009, webbversion

mun`huggas verb munhöggs munhuggits, pres. munhugg(e)s mun|­hugg·as●(skenbart) små­gräla under vänskapliga former komm.han gillar att nojsa och munhuggasbrand­männen var vana vid att munhuggas med barnenmunhuggas med ngn (om ngn/ngt/SATS), ngra munhuggs (om ngn/ngt/SATS)sedan 1616Subst.:vbid1-249583munhuggande, vbid2-249583munhuggning