Svensk ordbok 2009, webbversion

mul`te substantiv ~n multar mult·en●typ av (stimlevande) fisk med brett huvud, liten mun och stora fjäll före­kommande (säll­synt) vid svenska väst- och syd­kusten zool.guldmultetjockläppad multesedan 1852trol. efter eng. mullet med samma betydelse; ur lat. mu´llus ’mulle, havsbarb’, besl. med mu´lleus ’rödaktig’