Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n multar
mult·en●typ av (stimlevande) fisk med brett huvud, liten mun och stora fjäll
förekommande (sällsynt) vid svenska väst- och sydkusten
zool.guldmultetjockläppad multesedan 1852trol. efter eng. mullet med samma betydelse; ur lat. mu´llus ’mulle, havsbarb’, besl. med mu´lleus ’rödaktig’