Svensk ordbok 2009, webbversion

mu`lna verb ~de ~t muln·ar●ibl. med partikel, särsk.på, till, utan större betydelse­skillnad allt­mer täckas av moln komm.meteorol.himlen mulnade (på) i väster○äv. om mot­svarande väderförändring (ofta i opers. konstruktion)det mulnade (till) fram­åt kvällen○äv. bildligtvisa ökad dysterhet hennes an­sikte mulnade mer och mernär han möter in­vändningar mulnar han märkbartmulnasedan 1430–50Herr Ivan Lejon-Riddarenfornsv. molna; till mulen Subst.:vbid1-249419mulnande