Svensk ordbok 2009, webbversion

mulje´ra verb ~de ~t mulj·er·ar●ut­tala (konsonant­ljud) palatalt el. palataliserat, förmjukat e.d. språkvet.n- och l-ljuden muljeras ofta i spanskan, t.ex. i ”Mallorca”muljera ngtsedan 1845av fra. mouiller ’fukta; späda; muljera’; till lat. moll´is ’mjuk’; jfr 1moll Subst.:vbid1-249323muljerande, vbid2-249323muljering