Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
muck·ar1uttrycka vag protest
komm.JFRcohyponym1knota
han lydde utan att mucka○äv.i vissa uttryck
provocera
mucka grälmucka (ngt)sedan 1697trol. av lågty. mucken ’knota; knorra; mucka’; ljudhärmande
2rycka ut från militärtjänst
el. friges från fängelse e.d.
ngt vard.mil.mucka (från ngt)sedan 1847till romani muck ’fri; lössläppt’
Subst.:vbid1-249203muckande;
1muck (till 1),
2muck (till 2)