Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tsättning substantiv ~en ~ar mot|­sätt·ning·en●ofta plur. (stridighet till följd av) stark skiljaktighet i å­sikter, intressen e.d. mellan två parter komm.JFRcohyponymantagonism intressemotsättningrasmotsättninghårda motsättningardjupa motsättningaretniska motsättningarideologisk motsättningöver­brygga motsättningarnaskärpta motsättningar mellan stor­makternapersonliga motsättningar mellan leda­möternapartiet plågades av inre motsättningar○spec. om o­förenlighet av mer el. mindre logiskt slaghennes upp­fattning stod i motsättning till traditionell kristendommotsättning(ar) (mellan ngra), (i) motsättning (till ngn/ngt)sedan 1820