Svensk ordbok 2009, webbversion
[mo`tsäg-(långt ä) el.mo`tsäj-]
substantiv ~n ~r
mot|säg·els·en1yttrande som bestrider tidigare yttrande
komm.chefen tål inga motsägelsersedan 1465Åbo domkyrkas Svartbokfornsv. mot(e)sighilse
2stridighet mellan tankegångar
komm.SYN.synonymkontradiktion
självmotsägelseinveckla sig i motsägelserresonemanget innehöll en väsentlig motsägelse○äv.stridighet mellan oförenliga tendenser
ett liv fyllt av motsägelser och prövningarsedan 1797