Svensk ordbok 2009, webbversion

motsägelse [mo`tsäg-(långt ä) el.mo`tsäj-] substantiv ~n ~r mot|­säg·els·en1yttrande som bestrider tidigare yttrande komm.chefen tål inga motsägelsersedan 1465Åbo domkyrkas Svartbokfornsv. mot(e)sighilse 2stridighet mellan tanke­gångar komm.SYN.synonymkontradiktion självmotsägelsein­veckla sig i motsägelserresonemanget inne­höll en väsentlig motsägelse○äv.stridighet mellan o­förenliga tendenser ett liv fyllt av motsägelser och prövningarsedan 1797