Svensk ordbok 2009, webbversion

motsäga [mo`tsäja äv. mo`tsäga(långt ä)] verb motsade motsagt, pres. motsäger mot|­säg·er●äv. lös förb., jfrsäga emot säga ngt som går emot tidigare yttrande av ngn komm.JFRcohyponymjävacohyponymmotbevisa han av­skyr att bli motsagdauktoriteterna motsäger inte sällan var­andrahan motsade sig själv i sin argumentation○äv. om icke-levande före­teelserut­göra belägg för felaktigheten i ngt an­tagandet motsägs av de faktiska förhållandenamotsäga ngn/ngt/SATSsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. mot(e)sighia Subst.:motsägande; motsägelse