Svensk ordbok 2009, webbversion
[mo`tsäja äv. mo`tsäga(långt ä)]
verb motsade motsagt, pres. motsäger
mot|säg·er●äv. lös förb., jfrsäga emot
säga ngt som går emot tidigare yttrande av
ngn
komm.JFRcohyponymjävacohyponymmotbevisa
han avskyr att bli motsagdauktoriteterna motsäger inte sällan varandrahan motsade sig själv i sin argumentation○äv. om icke-levande företeelserutgöra belägg för felaktigheten i
ngt
antagandet motsägs av de faktiska förhållandenamotsäga ngn/ngt/SATSsedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. mot(e)sighia
Subst.:motsägande;
motsägelse