Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`tbevisa verb ~de ~t mot|­be·vis·ar●bevisa felaktigheten i på­stående jur.komm.JFRcohyponymjävacohyponymmotsäga motbevisa ngtsedan 1890Subst.:vbid1-248472motbevisande, vbid2-248472motbevisning; motbevis