Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`ta verb ~de ~t mot·ar●(hand­gripligt) hindra att komma vidare komm.sport.av 20 skott på mål lyckades mål­vakten mota alla ut­om ettde försökte komma in, men vakten motade dem i dörren○äv.med partikel, t.ex.bort, undan driva (undan) i viss riktning poliserna motade bort demonstranternahan motade undan hennes handmota (bort/undan) ngn/ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. mota; spec. svenskt ord, bildat till 1mot Subst.:vbid1-248446motande