Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
moskov·it·en●ryss
i historiska sammanhang
nedsätt.land.yrk.sedan ca 1540till äldre sv. Moskov ’Moskva’
”Hur svenska stålet biter kom låt oss pröva på. Ur vägen, moskoviter, friskt mod, I gossar blå.”Esaias Tegnér, Karl XII (1818); orden i citatet läggs i dikten i Karl XII:s mun; jämför sentens vid stål