Svensk ordbok 2009, webbversion

moskovi´t substantiv ~en ~er moskov·it·en●ryss i historiska samman­hang ned­sätt.land.yrk.sedan ca 1540till äldre sv. Moskov ’Moskva’ ”Hur svenska stålet biter kom låt oss pröva på. Ur vägen, moskoviter, friskt mod, I gossar blå.”Esaias Tegnér, Karl XII (1818); orden i citatet läggs i dikten i Karl XII:s mun; jäm­för sentens vid stål