Svensk ordbok 2009, webbversion

mortifie´ra verb ~de ~t el. mortifice´ramortifice´ra ~de ~t morti·fi(c)·er·ar●upp­häva rättslig kraft hos dokument, t.ex. förkommen värde­handling mindre brukl.jur.mortifiera ngtsedan 1729av fra. mortifier med samma betydelse; av kyrkolat. mortifica´re ’döda; under­kuva’, till lat. mortif´icus ’dödlig’, till mor´s ’död’; jfr mortalitet Subst.:vbid1-248258mortifi(c)erande, vbid2-248258mortifi(c)ering; vbid3-248258mortifikation