Svensk ordbok 2009, webbversion

1morsa [mors`a] substantiv ~n morsor mors·an●mor till viss person vard.släkt.yrk.hans morsa är ganska juste○i best. f. sing. ofta som tilltals­ordhejsan morsanngns morsa, morsa till ngnsedan 1883jfr sv. dial. morsa ’söta mor; hus­mor’; smeknamnsbildn. till mor, se moder; jfr farsa
2morsa [mårs`a] verb ~de ~t mors·ar●hälsa familjärt och vårds­löst ibl. med ordet ”mors” vard.komm.han morsade glatt på pojkarnamorsa (på ngn)sedan 1932till mors Subst.:vbid1-248172morsande, vbid2-248172morsning