Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n morkullor
mor|kull·an●en långnäbbad, brunspräcklig skogsfågel som har rundade vingar
och som särsk. är aktiv vid skymningen; av familjen snäppor
zool.morkullsjaktmorkullans snabba och svirrande flyktsedan 1577till sv. dial. mor ’skogbeväxt myr’ och trol. till sv. dial. kull ’dovt ljud’