Svensk ordbok 2009, webbversion

mo`rkulla substantiv ~n morkullor mor|­kull·an●en långnäbbad, brun­spräcklig skogs­fågel som har rundade vingar och som särsk. är aktiv vid skymningen; av familjen snäppor zool.morkullsjaktmorkullans snabba och svirrande flyktsedan 1577till sv. dial. mor ’skog­beväxt myr’ och trol. till sv. dial. kull ’dovt ljud’