Svensk ordbok 2009, webbversion

morgongåva [mår`(g)ån-] substantiv ~n morgongåvor morgon|­gåv·an●gåva från brud­gum till brud efter bröllops­natten histor.släkt.JFRcohyponymbrudgåva en morgongåva (från ngn) (till ngn)sedan 1334testamente upprättat av hustru Benedicta Håkansdotter med gåvor bl.a. till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. morghongava