Svensk ordbok 2009, webbversion
morfar
äv.
morfadermorfader
[mor´-äv.mor`-]
substantiv morfadern morfäder
mor|far, mor|fadern●far till viss persons mor
släkt.yrk.ngns morfar, morfar till ngnsedan slutet av 1200-talet SOU; formen morfar ca 1600Westgöta-Lagenfornsv. moþor faþir