Svensk ordbok 2009, webbversion

morfar äv. morfadermorfader [mor´-äv.mor`-] substantiv morfadern morfäder mor|­far, mor|­fadern●far till viss persons mor släkt.yrk.ngns morfar, morfar till ngnsedan slutet av 1200-talet SOU; formen mor­far ca 1600Westgöta-Lagenfornsv. moþor faþir