Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mor·al·itet·en1knappast plur.
det att ha (förment) riktig inställning till rätt och orätt
mindre brukl.psykol.hans tvetydiga moralitet○spec.sedlighet
mindre brukl.sedan 17802typ av allegoriskt, sedelärande skådespel
vanligt under senmedeltiden men äv. i modern tid
litt.vet.scen.hans nya pjäs är en harmlös moraliteten moralitet (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1810