Svensk ordbok 2009, webbversion

moralite´t substantiv ~en ~er mor·al·itet·en1knappast plur. det att ha (förment) riktig in­ställning till rätt och o­rätt mindre brukl.psykol.hans tve­tydiga moralitet○spec.sedlighet mindre brukl.sedan 17802typ av allegoriskt, sede­lärande skåde­spel vanligt under sen­medeltiden men äv. i modern tid litt.vet.scen.hans nya pjäs är en harm­lös moraliteten moralitet (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1810