Svensk ordbok 2009, webbversion

monopol [-på´l] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en mono·pol·et●ställning med möjlighet att ut­öva viss verksamhet utan konkurrens av an­dra spec. om ensam behärskning av viss ekonomisk marknad ekon.spel.JFRcohyponymoligopol monopolställningstatsmonopolsäljarmonopolskärpta regler för att mot­verka monopol och kartellerförr hade bok­handlarna monopol på bok­försäljningen○äv. all­männareinget parti har monopol på sociala reformer○äv. om före­tag el. organisation som ut­övar viss verksamhet utan konkurrensvanligen i sammansättn. mest histor.Tobaksmonopolet○äv. om ett sällskaps­spel med före­bild i affärs­världenspela monopol(ha) monopol (på ngt/att+V/SATS)sedan 1628av grek. monopo´lion med samma betydelse, till mon´os ’ensam’ och pole´in ’sälja’