Svensk ordbok 2009, webbversion
[-på´l]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
mono·pol·et●ställning med möjlighet att utöva viss verksamhet utan konkurrens av andra
spec. om ensam behärskning av viss ekonomisk marknad
ekon.spel.JFRcohyponymoligopol
monopolställningstatsmonopolsäljarmonopolskärpta regler för att motverka monopol och kartellerförr hade bokhandlarna monopol på bokförsäljningen○äv. allmännareinget parti har monopol på sociala reformer○äv. om företag el. organisation som utövar viss verksamhet utan konkurrensvanligen i sammansättn.
mest histor.Tobaksmonopolet○äv. om ett sällskapsspel med förebild i affärsvärldenspela monopol(ha) monopol (på ngt/att+V/SATS)sedan 1628av grek. monopo´lion med samma betydelse, till mon´os ’ensam’ och pole´in ’sälja’