Svensk ordbok 2009, webbversion

monoftongera [-ftåŋge´-] verb ~de ~t mono·ftong·er·ar●vanligen pass. el. perf. part. orsaka över­gång från diftong till monoftong språkvet.diftonger i engelska ord monoftongeras i­bland när de lånas in i svenskanmonoftongera ngtsedan 1887Subst.:vbid1-247519monoftongerande, vbid2-247519monoftongering