Svensk ordbok 2009, webbversion
[mål´]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●typ av tonart med en grundläggande treklang med ett helt och ett halvt tonsteg (en liten ters) mellan första och tredje tonen
gärna uppfattad som melankolisk e.d.
musikJFRcohyponymdur
mollackordmollskalamolltersmolltreklangskilja på dur och mollen pianokonsert i b moll○äv. bildligtpessimistisk stämning
en framtidsvision som gick i mollsäsongen började i moll med sju raka förlustersedan 1776till lat. moll´is ’mjuk; vek; mild’; jfr muljera
[mål´]
substantiv ~en
moll·en●typ av mycket tunn, mjuk bomullsvävnad
bl.a. till gardiner
textil.sedan ca 1620av eng. mull med samma betydelse; urspr. från hindi