Svensk ordbok 2009, webbversion

1mocka [ måk´ael.måk`a] substantiv ~n mock·an1vanligen i sammansättn. en finare kaffe­sort kokk.○äv. om starkt kaffe, serverat i små koppari sammansättn. mockakoppmockasked○äv. om kaffe­smak i bak­verk o.d.i sammansättn. mockaglassmockatårtasedan 1835förk. av mocka­kaffe, mocka­skinn; till Mokka, namn på jemenitisk hamn­stad 2typ av sammets­mjukt skinn vanligen av späd­kalv matrl.mockajackamockaskoen jacka i mocka och stickatsedan 1920
2mocka [måk`a] verb ~de ~t mock·ar●skyffla undan kreatursspillning e.d. jordbr.mocka gödsel○äv. (med konstruktionsväxling)skyffla undan smuts och spillning från mocka stallet○äv. ngt ut­vidgatmocka undan snönmocka (ngt)sedan 1587sv. dial. mocka, måka, möka, till fornsv. (nöta)myk ’gödsel’; trol. besl. med mjuk Subst.:vbid1-246663mockande, vbid2-246663mockning