Svensk ordbok 2009, webbversion
[ måk´ael.måk`a]
substantiv ~n
mock·an1vanligen i sammansättn.
en finare kaffesort
kokk.○äv. om starkt kaffe, serverat i små koppari sammansättn.
mockakoppmockasked○äv. om kaffesmak i bakverk o.d.i sammansättn.
mockaglassmockatårtasedan 1835förk. av mockakaffe, mockaskinn; till Mokka, namn på jemenitisk hamnstad
2typ av sammetsmjukt skinn
vanligen av spädkalv
matrl.mockajackamockaskoen jacka i mocka och stickatsedan 1920
[måk`a]
verb ~de ~t
mock·ar●skyffla undan
kreatursspillning e.d.
jordbr.mocka gödsel○äv. (med konstruktionsväxling)skyffla undan smuts och spillning från
mocka stallet○äv. ngt utvidgatmocka undan snönmocka (ngt)sedan 1587sv. dial. mocka, måka, möka, till fornsv. (nöta)myk ’gödsel’; trol. besl. med mjuk
Subst.:vbid1-246663mockande,
vbid2-246663mockning