Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. mjölnarn, plur. ~, best. plur. mjölnarna
mjöln·ar·en●person som yrkesmässigt mal säd
jordbr.yrk.sedan 1334 (som tillnamn)testamente upprättat av hustru Benedicta Håkansdotter med gåvor bl.a. till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. mylnare, mölnare; ombildn., efter mjöl, av senlat. molina´rius med samma betydelse; till lat. mol´a ’kvarn; kvarnsten’; gemens. germ. ord