Svensk ordbok 2009, webbversion

mjöl`ka verb ~de ~t mjölk·ar1ibl. med partikelnur pressa ut mjölk ur bröst resp. juver jordbr.komm.mjölka kornamjölka ur brösten○äv. bildligttvinga att lämna i­från sig (ngt värde­fullt) i stor mängd mjölka ngn på upp­lysningarhan mjölkar sina gamla föräldrar på pengarmjölka ngn/ngt (på ngt), mjölka ur (ngn) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. molka, miölka 2ge i­från sig mjölk om hus­djur jordbr.kon mjölkade bramjölka (SÄTT)sedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons LandslagSubst.:vbid1-246309mjölkande, vbid2-246309mjölkning