Svensk ordbok 2009, webbversion

mju`kna verb ~de ~t mjuk·nar●bli mer efter­given för tryck och böjning psykol.smöret hade stått framme och mjuknat○äv. om person el. sinne­lag e.d.hans stränga sinne mjuknade○äv.bli an­genämare för sinnena ögon­brynets linjer mjuknademjuknasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. miukna; till mjuk Subst.:vbid1-246180mjuknande, vbid2-246180mjukning