Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mixt·ur·en1läkemedelsblandning i flytande form
med.man kan ta medicinen i form av tablett eller mixtursedan 1679av lat. mixtu´ra ’blandning’, till misce´re ’blanda’; jfr mestis, mixa
2en blandstämma på orglar
som har till uppgift att ge ökad glans åt klangen
musiksedan 1717