Svensk ordbok 2009, webbversion

mixtu´r substantiv ~en ~er mixt·ur·en1läkemedelsblandning i flytande form med.man kan ta medicinen i form av tablett eller mixtursedan 1679av lat. mixtu´ra ’blandning’, till misce´re ’blanda’; jfr mestis, mixa 2en blandstämma på orglar som har till upp­gift att ge ökad glans åt klangen musiksedan 1717