Svensk ordbok 2009, webbversion

mi`tra substantiv ~n mitror mitr·an●toppig, rikt ornerad huvud­bonad som in­går i biskops­skrud kläd.relig.SYN.synonymbiskopsmössa ○äv. om en antik toppig mösstypsedan 1566av lat., grek. mit´ra ’bälte; bindel; pann­band’