Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n mistlar
mistl·ar●en vintergrön buskväxt med smala, motsatta blad
och med förment lyckobringande kraft
bot.sag.han kysste henne under mistelnmisteln är Västmanlands landskapsblomma○äv. om närbesläktade artermistelsläktetmistelväxtsedan 1637bildn. till ett germ. ord för gödsel, som återfinns i ty. Mist ’gödsel’ (mistelfröna sprids genom fågelexkrementer)
Bära mistel.Titel på roman av Sara Lidman (1960)