Svensk ordbok 2009, webbversion

mis`tel substantiv ~n mistlar mistl·ar●en vinter­grön buskväxt med smala, mot­satta blad och med förment lycko­bringande kraft bot.sag.han kysste henne under mistelnmisteln är Västman­lands landskaps­blomma○äv. om när­besläktade artermistelsläktetmistelväxtsedan 1637bildn. till ett germ. ord för gödsel, som åter­finns i ty. Mist ’gödsel’ (mistelfröna sprids genom fågelexkrementer) Bära mistel.Titel på roman av Sara Lidman (1960)