Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`tycka verb misstyckte misstyckt, pres. misstycker miss|­tyck·er●o­gilla handling e.d. som på ngt sätt berör en själv komm.jag lånar din penna, om du inte misstyckerdu misstycker inte att jag talar upp­riktigt?misstycka (SATS)sedan 1673jfr fornsv. misthykkia ’miss­haga’ Subst.:vbid1-245859misstyckande; misstycke