Svensk ordbok 2009, webbversion
verb misstyckte misstyckt, pres. misstycker
miss|tyck·er●ogilla
handling e.d. som på ngt sätt berör en själv
komm.jag lånar din penna, om du inte misstyckerdu misstycker inte att jag talar uppriktigt?misstycka (SATS)sedan 1673jfr fornsv. misthykkia ’misshaga’
Subst.:vbid1-245859misstyckande;
misstycke