Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`trösta verb ~de ~t miss|­tröst·ar●tvivla på att ngt kan ut­vecklas gynnsamt komm.många började misströsta om att någon­sin få se bygget färdigtefter det fjärde raka neder­laget började laget misströstamisströsta (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan mitten av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. miströsta Subst.:vbid1-245855misströstande; misströstan