Svensk ordbok 2009, webbversion

1miss`tro substantiv ~n miss|­tron●brist på förtroende för ngn/ngt komm.djup misstrostark misstrokompakt misstrokänna misstromötas av misstrohan hyser misstro mot allt vad myndigheter hetermisstro (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1385Klosterläsningfornsv. mistro
2miss`tro verb ~dde ~tt, pres. ~r miss|­tror●an­se sig inte kunna lita på person, av­sikt etc. komm.hon misstror all­tid kvälls­tidningarnahan misstrodde alla försäljaremisstro ngn/ngt/SATSsedan första år­tiondet av 1500-taletHelige mäns lefvernefornsv. mistroa Subst.:misstroende; 1misstro