Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
miss|tron●brist på förtroende
för ngn/ngt
komm.djup misstrostark misstrokompakt misstrokänna misstromötas av misstrohan hyser misstro mot allt vad myndigheter hetermisstro (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1385Klosterläsningfornsv. mistro
verb ~dde ~tt, pres. ~r
miss|tror●anse sig inte kunna lita på
person, avsikt etc.
komm.hon misstror alltid kvällstidningarnahan misstrodde alla försäljaremisstro ngn/ngt/SATSsedan första årtiondet av 1500-taletHelige mäns lefvernefornsv. mistroa
Subst.:misstroende;
1misstro