Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`lyckas verb misslyckades misslyckats miss|­lyck·as●utan fram­gång försöka upp­nå visst resultat allmän värderinghon misslyckades med att gå ner i vikthan kände att han hade misslyckats i livet○äv. med konstruktionsväxlinginte leda till fram­gång experimentet var dömt att misslyckasmisslyckas (i/med ngt/att+V)sedan ca 1635Subst.:misslyckande