Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`lyckande substantiv ~t ~n miss|­lyck·and·et●försök som inte lett till fram­gång allmän värderingJFRcohyponymfiasko ett allvarligt misslyckandeett kapitalt misslyckandedra lärdom av misslyckandetkänslan av misslyckande över­väldigade honomett misslyckande (med ngt/att+V)sedan 1807