Svensk ordbok 2009, webbversion

miss`kund substantiv, ingen böjning, n-genus miss|­kund●med­känsla som leder till mildare behandling av hjälp­lös mot­part e.d. ngt högt.psykol.JFRcohyponymbarmhärtighet utan misskund av­skedades 100 personerdiktatorn visade ingen misskund med de oppositionella(ha) misskund (med ngn)sedan 1000-taletrunsten, Vänge, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform miskun, fornsv. miskun(d) ’barm­härtighet; nåd; gunst’, till miss- och en bildn. till kunna eller 2känna i bet. ’beskylla, till­räkna’; jfr varkunna sig