Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
miss|firm·ar●grovt förolämpa
i tal el. skrift
särsk. jur.jur.komm.missfirma ngnsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. misfirma ’missfirma; misshandla’, trol. ombildn. av ett ord motsvarande isl. misþyrma med samma betydelse, till miss- och þyrma ’skona’
Subst.:vbid1-245541missfirmande,
vbid2-245541missfirmning;
missfirmelse