Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
min·ister|styr·et●en princip för beslutsfattande inom regeringar enligt vilken den enskilde ministern fattar beslut för regeringens räkning
och (ofta) kan fatta beslut i ärenden för underordnade förvaltningsorgan; den normala principen i länder med parlamentariskt statsskick, dock inte i Sverige
samh.sedan 1931