Svensk ordbok 2009, webbversion
mi`ma
verb ~de ~t
mim·ar●meddela sig utan att använda språket
med åtbörder, gester o.d.; särsk. vid pantomimspel
komm.scen.○spec. äv.låtsas tala eller sjunga till inspelat ljud
hon mimade till Carola på kyrkans underhållningstimmarmimasedan 1947Subst.:vbid1-244719mimande