Svensk ordbok 2009, webbversion

mi`ma verb ~de ~t mim·ar●med­dela sig utan att an­vända språket med åt­börder, gester o.d.; särsk. vid pantomimspel komm.scen.○spec. äv.låtsas tala eller sjunga till in­spelat ljud hon mimade till Carola på kyrkans underhållningstimmarmimasedan 1947Subst.:vbid1-244719mimande