Svensk ordbok 2009, webbversion

militä`rbefälhavare substantiv ~n äv. vard. militärbefälhavarn, plur. ~, best. plur. militärbefälhavarna mil·it·är|­be·fäl·hav·ar·en●högste regionale befäl­havare in­om försvars­makt mil.yrk.○särsk. (förr) i Sverigechef för militär­område fram till om­organisationen 2000 histor.militärbefälhavare (i/på ngt), militärbefälhavare (över ngt)sedan 1819