Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. militärbefälhavarn, plur. ~, best. plur. militärbefälhavarna
mil·it·är|be·fäl·hav·ar·en●högste regionale befälhavare inom försvarsmakt
mil.yrk.○särsk. (förr) i Sverigechef för militärområde
fram till omorganisationen 2000
histor.militärbefälhavare (i/på ngt), militärbefälhavare (över ngt)sedan 1819