Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. middagsätarn, plur. ~, best. plur. middagsätarna
mid·dags|ät·ar·en●person som äter middag
Noll○ofta spec.person som (ofta) deltar i festmiddagar
gärna offentliga, subventionerade
ibl. ngt nedsätt.han var en känd middagsätare, inbjuden överallt för sin humorsedan 1887