Svensk ordbok 2009, webbversion
midd`agshöjd
substantiv ~en ~er
mid·dags|höjd·en●solens största höjd över en ort
vid passage av ortens meridian
astron.tid.○äv. bildligt, särsk. i viss typ av festtal e.d.kulminationspunkt
NN:s tal till 50-åringen inleddes med orden ”Nu när du står här på livets middagshöjd ...”sedan 1584