Svensk ordbok 2009, webbversion

midd`agshöjd substantiv ~en ~er mid·dags|­höjd·en●solens största höjd över en ort vid passage av ortens meridian astron.tid.○äv. bildligt, särsk. i viss typ av fest­tal e.d.kulminations­punkt NN:s tal till 50-åringen in­leddes med orden ”Nu när du står här på livets middagshöjd ...”sedan 1584