Svensk ordbok 2009, webbversion

meze [me´se] substantiv, plur. ~s, n-genus ●små­rätter som till­sammans kan ut­göra en hel mål­tid vanligt före­kommande runt Medelhavet och i Främre Asien kokk.sedan 1991av turkiska meze med samma betydelse, till persiska maza ’smak, aptit­retare’