Svensk ordbok 2009, webbversion

me`taspråk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en meta|­språk·et●språk som an­vänds för att beskriva språkliga ut­tryck och (naturligt) språk i all­mänhet; i mots. till språk som an­vänds för att direkt beskriva verkligheten fil.språkvet.JFRcohyponymobjektspråk grammatikens metaspråk, med termer som ”subjekt” och ”predikat”sedan 1951till meta- och språk