Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
meta|språk·et●språk som används för att beskriva språkliga uttryck
och (naturligt) språk i allmänhet; i mots. till språk som används för att direkt beskriva verkligheten
fil.språkvet.JFRcohyponymobjektspråk
grammatikens metaspråk, med termer som ”subjekt” och ”predikat”sedan 1951till meta- och språk