Svensk ordbok 2009, webbversion

meridia´n substantiv ~en ~er meridi·an·en●tänkt (halv)cirkel på jord­ytan som går genom polerna och an­vänds för öst-västlig läges­bestämning astron.geogr.JFRcohyponymlongitud meridianbåge○äv. om liknande (halv)cirkel på himmels­sfärenhimmelsmeridiansedan 1584av lat. meridia´nus ’middags-’, till meri´dies ’mid­dag’