Svensk ordbok 2009, webbversion

me`nighet substantiv ~en ~er men·ig·het·en1församlad folk­massa gärna i mots. till ngn central­gestalt admin.sociol.yrk.prästen talade till menigheten○äv.all­mänhet i mots. till överhets­personer o.d. sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. menoghet; till menig 1 2samman­hållen grupp av med­borgare betraktad som juridisk enhet admin.relig.sociol.yrk.sedan 1616