Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
men·ig·het·en1församlad folkmassa
gärna i mots. till ngn centralgestalt
admin.sociol.yrk.prästen talade till menigheten○äv.allmänhet
i mots. till överhetspersoner o.d.
sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. menoghet; till menig 1
2sammanhållen grupp av medborgare
betraktad som juridisk enhet
admin.relig.sociol.yrk.sedan 1616