Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mell·an|tid·en1tidsåtgång för delsträcka
vid hastighetstävling
sport.tid.mellantiden vid 3000 m tydde på världsrekordsedan 19242vanligen best. f. sing.
tid som förflyter medan ngt utspelar sig
tid.under mellantiden hade han hunnit underrätta polisen(under/i) mellantidensedan 1764