Svensk ordbok 2009, webbversion

mell`anhavande substantiv ~t ~n mell·an|­hav·and·et●kontakt som kan inne­bära mot­sättningar särsk. om o­uppklarad affär el. tvist komm.hans mellanhavanden med polisenlåt oss glömma våra små mellanhavanden och vara vänner○ofta äv. neutraltaffärs­förbindelse deras ekonomiska mellanhavandenett mellanhavande (med ngn/ngt), ett mellanhavande (mellan ngra)sedan 1887