Svensk ordbok 2009, webbversion

me`dlare substantiv ~n äv. vard. medlarn, plur. ~, best. plur. medlarna medl·ar·en●person som har i upp­drag att medla komm.samh.yrk.JFRcohyponymförlikningsman medlarrollsedan avtals­förhandlingarna brutit samman till­kallades medlarnaden amerikanske medlaren i Mellan­östernen medlare (i ngt) (mellan ngra)sedan 1381öppet brev från en finsk sjumannanämnd om en tvist om gods (Finlands medeltida urkunder)fornsv. midhlare