Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. medlarn, plur. ~, best. plur. medlarna
medl·ar·en●person som har i uppdrag att medla
komm.samh.yrk.JFRcohyponymförlikningsman
medlarrollsedan avtalsförhandlingarna brutit samman tillkallades medlarnaden amerikanske medlaren i Mellanösternen medlare (i ngt) (mellan ngra)sedan 1381öppet brev från en finsk sjumannanämnd om en tvist om gods (Finlands medeltida urkunder)fornsv. midhlare