Svensk ordbok 2009, webbversion

me`deltid substantiv ~en ~er medel|­tid·en1vanligen best. f. sing. tiden mellan Roms fall och Amerikas upp­täckt (i den all­männa historien) känne­tecknad av stark kyrkomakt, feodalväsen och relativt o­utvecklad ekonomi historia.tid.medeltidsborgmedeltidshandskrifthögmedeltidenförr talade man ofta om den mörka medeltiden○i Nordens historia om tiden från kristnandet till reformationen, ca 1000 – ca 1500○ofta bildligt om ngt som ter sig helt föråldratmedeltidsmässigett fängelse som är rena medeltiden(på/under) medeltidensedan 17572medel­soltid astron.(ngts) medeltid, medeltid (för ngt)sedan 1744