Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
medel|tid·en1vanligen best. f. sing.
tiden mellan Roms fall och Amerikas upptäckt (i den allmänna historien)
kännetecknad av stark kyrkomakt, feodalväsen och relativt outvecklad ekonomi
historia.tid.medeltidsborgmedeltidshandskrifthögmedeltidenförr talade man ofta om den mörka medeltiden○i Nordens historia om tiden från kristnandet till reformationen, ca 1000 – ca 1500○ofta bildligt om ngt som ter sig helt föråldratmedeltidsmässigett fängelse som är rena medeltiden(på/under) medeltidensedan 17572medelsoltid
astron.(ngts) medeltid, medeltid (för ngt)sedan 1744